
Idag är det tretton år sedan min mor fick en hjärnblödning och försvann in i en annan värld. Mellan liv och död i nästan 10 månader. Månader av smärta, av ständig oro, vaka, rädsla. Hela tiden balanserandes på gränsen. Kris efter kris. Tills döden kom som en befrielse.
Och solen går knappt upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar