Inte är det så konstigt

...att maken bokar en resa i februari till den skidbummande sonen när en tur- och returbiljett med SAS till Milano går på ca 1 500:- (och när dessutom den oroliga modern gärna betalar:-)).

För nu mer gäller inte regeln med sista minuten - nej, nu är det första minuten som gäller.
Ju tidigare du bokar, ju större chans att hitta en billig flygbiljett.

Själv jobbar jag den aktuella veckan - om någon nu bryr sig...

Så

...är jag och norpar ur grytan, igen; från den där middagen som vi åt för några timmar sedan.

Man skulle tro att jag fått nog av italiensk mat; men inte!

Min variant går också an även om den kanske inte i alla lägen kan mäta sig med den Occo Bucco, Piccata eller, för att inte tala om, den himmelska goda Crème brûlée som vi åt på bykrogen i Alagna i förra veckan.

Tänk er ett fat, inte så djupt men med ansenlig bredd, där en Crème brûlée gratinerats med ett flor-tunt knäckflarn som sakta smälte i munnen.

Sen - att vi på samma resa dessutom hade ett antal dagar med suverän lössnöåkning - lade Monte Rosa-massivet till ännu ett resmål som vi gärna återkommer till!

Avslut, gästspel

...eller kanske början det nya året?

Snön och kylan håller oss i ett fast grepp.

Men det hindrar inte en entusiast.

Eller kanske framför allt inte den entusiastiska familjen...

I yrande snö- och genom renflockar som sökt sig till vägarna - drog vi under gårdagen till skidbacken belägen sisådär 10-15 mil bort. Enkel väg......

för att inviga de nya skidorna och komma i slag inför den stundande alpresan.

Så vad gjorde det då att jag, av utmattning, slumrade till timmen innan det nya året inföll men vaknade i tid till att fira in 2010?

Frisk luft kräver kondition.