När jag tittar på

...webbkameror från de franska alperna och dessutom får ett sms från sonen som skriver om lössnö upp till midjan och kallsupar av snön som virvlar upp, är det svårt att skriva ett svar där inte avunden lyser igenom orden.

I fredags, när jag var på väg hem

...och satt i fiket på Arlanda, slog det mig hur många som dricker öl och vin till sina sallader, mackor och pizzabitar.

Så var det inte förr när jag pendlade.

Visst förekom det även då men då handlade det om någon enstaka person. Nu tycker jag att var och varannan läppjade på någon alkoholhaltig dryck.

Men det är väl för att vi svenskar har blivit så internationaliserade.

Nu har jag

...packat och i morgonbitti kommer flygtaxin.

Tidigt.



Det är nog bäst att jag vänjer mig.

När en vän

...går bort.

Så saknar åtminstone jag ord.
Ord att beskriva hur ... onödigt det är.

Kanske låter det kallt med ordet onödigt?

Sorgligt vore kanske mer korrekt?

Men i detta fall är onödigt det enda ord jag kan finna som känns rätt.
Onödigt.

Men kanske nödvändigt.

En stroke - eller kanske hjärtattack.



Eller måhända en livslust som tappades bort

där på vägen

av svek och sorg och förlust?

När man nu som jag

...lever sina veckor på ett hotell med såväl träningscyklar som gåband, för att inte tala om turkisk bastu, vanlig bastu och pool; finns det då någon ursäkt för att inte träna?

Svar till "frusterad hotellgäst".

Veckopendlingen

...kräver sina offer.

Bloggen till exempel.

Och än värre, andras bloggar.

Företaget jag jobbar åt har en rätt restriktiv internetpolicy och i detta inryms begreppet "nekad åtkomst".

Det innebär alltså att jag för närvarande inte har tillgång till vare sig min egen eller andras bloggar under veckorna.

Men ... jag ska nog hitta ett sätt att kringå detta :-)

Vänta bara.

I Piteå

...har den kommunala gymnasieskolan hamnat i hetluften.

Sedan 1992 har 22 kända fall av cancer drabbat personalen, varav 20 av dessa arbetat på samma våning. En våning där man under åren haft kända och återkommande problem med fukt- och mögelskador.

Personal, föräldrar och elever är naturligtvis oroliga och skolledningen svarar nu med att erbjuda alternativa lokaler (läs baracker) för de som normalt vistas i de mest utsatta områdena. Detta under tiden som lokalerna saneras.

Skolledningen har fått ta en hel del kritik och eftersom informationen varit bristfällig, för att inte säga obefintlig, får de ta åt sig av kritiken.

Huvudansvaret för de undermåliga lokalerna åligger dock kommunens fastighetskontor, vilka (som vanligt) agerat inkompetent och taffligt. De har haft kännedom om problemen under många år men valt att stoppa huvudet i sanden.

Idag har alltså 22 cancerfall konstaterats bland personalen på skolan varav 14 fall har upptäckts bland de som arbetat i vissa specifika lokaler.

14 fall innebär att ca 40 % av de som arbetat där under perioden 1993 t o m idag insjuknat. Hur många som kommer att drabbas i framtiden vet förstås ingen.

Ingen har heller kännedom om hur de elever som vistats i lokalerna påverkats, förutom i de fall där elever akut tvingats gå hem på grund av kraftiga allergiska besvär.

Men om kommunen nu inte kan åtgärda problemen i skolan så att personal och elever får en bra arbetsmiljö så känns det ju fantastiskt bra att samma kommun går in - och till stora delar - finansierar ett inköp av en ny orgel till kommunens stolthet, den nybyggda konsertlokalen.

Kostnad för orgeln beräknas till OFATTBARA 35 MILJONER!!!



Och jag förstår som vanligt ingenting!

Lite sen i reaktionen

...är jag allt.

Och till alla er som är lika senfärdiga som jag, länkar jag härmed till Ronnie Sandahls superba inlägg i Aftonbladet om de mobbande bröderna Schulman*.






Edit: *Av princip vägrar jag lägga ut en länk till deras blogg.

I vår familj

...betraktar vi oss nog som hyfsat idrottsintresserade.

D v s långt ifrån fanatiska men med viss pejl på läget inom ett antal idrotter.

Frågan är dock om vi riktigt har koll på vår egendiagnos när det visar sig att vi alla tre sitter uppe mitt i natten för att se småkronornas finalmatch mot Kanada natten mot idag?

Såg ni

...Lennart Modigs modiga isvaksbadande i gårdagens "Nyhetsmorgon" i TV 4?

Först gick han tillsammans med en expert igenom hur man tar sig upp ur en isvak om man råkar gå genom isen. Inslaget var intressant och kändes väldigt aktuellt med tanke på hur många som varit ute på skridskoturer i helgen.

Sen kliver han i - och för en stund verkar han ha glömt precis allt vad de talat om.

Exakt så där tror jag också att det är: Att kunna en sak i teorin är en sak, att kunna hantera situationen när den verkligen inträffar är en helt annan.


Och det gäller inte bara vid isvaksbad!

Ska jag sammanfatta

...julen så får det med orden; sjuk & hängig.

Några få enstaka långpromenader, några kära besök, en kvällskonsert och många, många böcker lästa.



C'est tout!

Ni som följt min blogg

...vet att snart stundar andra tider.

Efter helgerna börjar jag veckopendla.

Ett nytt liv.

Igen.



Vi får väl se hur det blir med uppdateringar av bloggen.

Förhoppningsvis kommer jag snart att ha en uppkoppling som fungerar.

Kanske kommer jag att ha mer att förtälja.




Men nå nå, än är det inte onsdag...

Under rubriken måndagsmat återfinns

...inför morgondagen Thaimiddag enligt Marge:

- Jag börjar med att hacka en stor bit färsk ingefära, några klyftor vitlök, färsk chili, charlottenlök, salladslök, citrongräs och morot.

När detta sakta brynts i olja och lite soja tillsätter jag kokosnötsmjölk.

Under tiden steker jag upp lättsaltade wokgrönsaker och kycklingbitar i en annan panna och adderar till grönsakshacket-kokosmjölken.

Därefter kommer den delikata delen av rätten; d v s kryddningen.

Själv brukar jag hålla mig till grön- alternativt rödcurrypasta, fisksås, soya och salt&peppar (i den mån det behövs).

Till detta serveras Prik nam pla (fisksås+hackad chili+vatten) samt färska limeklyftor.

Ris och färska grönsaker också passar bra till.

Bon apétit!

Mannen lyssnar

...på en ljudbok och själv sitter jag försjunken i "en gammaldags" läsbok.


Nytt möter gammalt.


Men jag kan inte låta bli att tycka att det är lite mer trist att störa någon som lyssnar än den som läser.

Och jag frågar mig själv; varför då?

När jag går igenom

...fotografier från förr i tiden, både längre tillbaka men även bilder bara några år bort, så blir jag alltid så vemodig och lite lätt sorgsen.

Jag har förstått att för de flesta är foton en källa till glädje, men för mig blir den kvarstannade känslan mest ett vemod.

Hur känner du?

Edit: Bilden föreställer sonen och är tagen för en hel evighet sedan, känns det som.

Oooops

...nu glömde jag bort mig.

I inlägget under.

Det är ju

här och nu som gäller.




Attans.

...och julen

...varar ända intill påska...

Så jag längtar!!!

På bordet

...ligger den efterlägtade nyinköpta boken:

Ett annat liv

av Per Olov Enquist, från Hjoggböle.

Som en frestande karamell ligger den där men jag är ståndaktig.

Först ska jag avsluta den andra boken som jag påbörjade häromdagen, men sen.

Sen...

Idag

...har jag börjat ta bort våra julprylar.

Då, först då, inser jag att de flesta ligger kvar i kartongerna i förrådet.

Den där snygga lilla granen, den där fina girlangen... Oohhs, där ligger de.

Hur kunde jag glömma dem???

Till all lättnad blev det jul ändå.
Och nu är den överstånden.


Idag infaller sig den där obligatoriska dagen efter jul- och nyårskänslan;

Jag känner mig luguber.

Igen.

Även detta år.

Ett nytt år

...börjar med en stillsam nyårsdag.

Lång promenad som resulterar i frostbitna kinder. Blåsten har avtagit men med - 10 grader Celsius behövs det inte mycket vind för att det ska nypa i skinnet.

Nyårskonsert från Wien på TV, familjegemensam matlagning, surr, skämt och skratt.

Läser ut min bok och häller sedan ut mig i soffan framför en må-gott-film.

En riktigt laidback-easy- going dag.