Årets - hitintills - slappaste dag

...lite snöskottning, en kort promenad.
Örtostfyllda oxfiléknyten ackompanjerade av en krämig sås, krispig sallad och jordärtskockhjärtan till middag.

Och därutöver intet.

Inte ett stavtag, inte en svettdroppe, ingen bok att lägga till handlingarna. inga långa telefonsamtal, inte ett mail - nada.

Snön bäddade in såväl

...ljus som ljud idag.

På promenaden efter den oplogade vägen hörde vi aldrig bilen som smög upp efter oss. Inte förrens den signalerade lite försynt sådär några meter bakom. Förskräckta formligen flög vi åt vart sitt håll och sedan kunde jag knappt sluta skratta.

Hur dråpliga måtte vi inte sett ut.

Och man får vara glad att vi inte gick samma öde till mötes som "polaren" nedanför.

Fredag eftermiddag

...och jag tänder ljus både inne och ute och noterar att skymningen fortfarande har det där härliga blå skenet som kommer efter en solig dag.

Jag surfar runt på inredningsbloggar och drömmer om den där soffan som vi ska köpa.
När och om vi hittar den.

Helgens snittblommor är placerade i vaser och mannen är på väg hem med råvarorna till kvällens middag.

Varför känner jag mig då så sorgsen inombords?

Inte kan det väl bero på dödsolyckan som inträffat på vägen utanför?

Till alla ni som häpnar

...över bristande kunskaper och tvivelaktig disciplin i TV-aktuella "Klass 9A" rekommenderar jag DN och Maciej Zaremba´s artikelserie i tre delar som tar avstamp vid Lärarhögskolan i Stockholm.

Artiklarna berör i sig inte "Klass 9A" men kan kanske ge en infallsvinkel till varför den svenska skolan ser ut som den gör idag.

Första delen "Först kränkt vinner" hittar ni här.

Läs och häpna över sakernas tillstånd i Sverige i dag.

Inte är det så lätt

...alltid.

Vaknade i natt av att det exploderade i huvudet. Våldsamt! Kaotiskt!

Med min släkts historia hade jag genast scenariot klart för mig: hjärnblödning!

Jag satte mig upp. Hjärtat slog 200 slag i minuten, minst. Kallsvettig låg jag där och konstaterade:
Jag lever.
Jag kan röra min kropp.
Jag har inte ont någonstans.

Så småningom somnade jag om.

Nu ikväll tilldelades jag en förmån - som jag fått en gång tidigare. Den gången kunde jag inte nyttja den p g a att jag blev allvarligt sjuk.

Det känns som om makterna vill säga mig något!

Solen lockar oss ut

...till vinterns första skidtur på isen.

Det är dock inte bara vi som frestas av den glittrande snön utan här och var möter vi andra motionärer; gåendes, sparkandes eller med skidor.

Och mitt i alltsammans kommer isbrytaren, som också fungerar som ortens lokala turistbåt.

Fartyget stannar upp och de långväga gästerna stiger ner på isen. De tänder en eld och någon modig vågar sig ner badandes bland isflaken, i torrdräkt, förstås.

Själva skidar vi vidare i ett makligt tempo. När vi kommer fram sundets öppna vatten delar vi på en apelsin innan vi vänder hemåt.

En lugn dag efter gårdagskvällens (och nattens) trevliga fest.

Jag har också

...skrivit på!

Klicka här för att göra detsamma!

Jag brukar

...med viss behållning läsa Magdalena Ribbings "Vett och etikett" i DN. Inte sällan ger det upphov till igenkännande leenden och ibland kan man verkligen funderar över hur människor är funtade.

Nyligen fanns en frågeställning rörande fenomenet att låna ut böcker till vänner och släktingar, böcker som man aldrig får tillbaka.

Två utdrag av läsarkommentarerna till DN-artikeln vill jag inte undanhålla er:

"Allting kommer till den som väntar. Utom en utlånad bok".

Eller som den gamle stadsbibliotekarien i Malmö Bengt Holmström lär ha uttryckt sig: "Så länge människor stjäl böcker finns det hopp om mänskligheten".

Personligen har jag nu mer inget problem med ej återlämnade böcker.
I stället för att låna ut en bok så ger jag oftast bort den.

Det handlar inte om att jag är särskilt generös men eftersom jag mestadels köper pocket handlar det inte om några större summor.

Dessutom lämnar det ju utrymme för en ny bok att fylla på med i bokhyllan och inte minst så följer ofta intressanta diskussioner om boken i fråga.

Som grädde på moset gör jag en vän glad och själv slipper jag gräma mig över att jag aldrig får igen boken.

Med närmare 20 meter

...glasvägg rakt mot den rasande vinden (stormen) kan jag lova att det känns lite spännande när det rister i huset.

Och nyss fick jag hämta hem den matta som vanligtvis ligger ute på altanen men som nu förvandlats till en flygande dito och förpassat sig till skogsområdet intill.

Undrar just om skidskyttarna i Östersund tycker att vädret är lika häftigt?

Edit: Hör just på Nyheterna att man beslutat ställa in kvällens VM-tävlingar.

Via

...Charlies blogg fick jag syn på en artikel i Sydsvenskan som fick blodtrycket att höjas till farligt höga nivåer.

Hur kan det vara möjligt att svenska staten (dvs vi) ska betala barnbidrag för barn födda i Thailand där den svenska fadern varit bosatt sedan tidigt 2000-tal?

Domstolsbeslutet som ger Joachim Ekström 120 000 svenska kronor i ackumulerade barnbidrag sätter en praxis som, i dess förlängning, kommer innebära förhöjda kostnader för det svenska samhället.

Karln betalar ju inte ens skatt i Sverige.
Men barnbidrag i enlighet med svenska levnadsomkostnader ska familjen ha.

Det är tur att regeringen kan spara in på sjukpenning och arbetslöshetsförsäkringar för oss boende i Sverige så att man har råd med sådana mer behövande fall.

Idag har fåglarna

...fått pippi.

Det sjungs och kvittras och flaxas.

De kanske också glädjer sig åt solens återkomst?!

Den här helgen

...förra året var vi i Åre och njöt av Anjas framfart i backarna under alpina VM.

Nu sitter vi bänkade framför TV:n och sappar mellan utförsåkning, längdåkning, skidskytte och hockey.

Och fast vi har fullt upp känns det mycket tommare.

Jag måste befunnit mig

...på en annan planet de senaste dygnen eftersom jag totalt missat att Eurovisionsschlagerfestivalsuttagningarna börjar i kväll.

Inte en endaste liten film har jag hyrt.

Inte en endaste oläst bok ligger på nattduksbordet. Och inte är jag trött heller.

Hjälp!

Brytningstid

...idag var första dagen vi åt middag utan att behöva tända belysningen inomhus.

Och som ett mantra återupprepar jag mina ord:

Det har vänt!

Strålande sol

...och gnistrande snö.

Det är hög tid att komma iväg på den där promenaden.

Hej så länge.

När jag gick igenom

...den där kartongen hittade jag bl a mina examensuppsatser som jag blev sittande med.

När jag nu återigen läste genom dem så kände jag mig lite upprymd.

Jag måste ha varit hemskt stressad när jag skrev och lämnade in dem för inte minns jag att de var så bra :-).

Idag började jag

...nja, kanske inte städa förrådet (det vore definitivt överord) men jag gick i alla fall igenom en av kartongerna som står där.

Jag kände mig synnerligen nöjd med mig själv när jag tömde innehållet i en pärm i soppåsen.

Att jag därefter skrev ut ett arbete och fyllde pärmen med är liksom en helt annan historia, som det brukar heta.

Monica Zetterlund

...tillägnades sången som jag citerade i inlägget om Tage Danielsson nedan.

En annan favorit med henne är "Trubbel".

Var blev ni av,

...ljuva drömmar om en rimligare
jord,
ett nytt sätt att leva? Var det bara tomma ord?
Var är dom nu, dom som påstod att dom hade alla
svar
men svek alla oss och valde makten? Dom är kvar.



a pro på den nyutkomna biografin om Tage Danielsson. Han som dog alldeles för tidigt och som skulle blivit 80 år i år.

Med de sysslolösa isbrytarna

...i blickfånget inmundigades Årets Första Semla i lördags.
Bakad på ett litet hembageri i Luleå. Mycket god.

Kanske blir det en idag också.

Sen får det räcka.

Enligt vår familjs tradition serveras semlan med kanel och ev. strösocker till, för den som önskar.

Och det gör man ju!

I förra veckan kom sista

...årsbeskedet från CSN.

Sista årsbeskedet.
Fattar ni?

S I S T A!

Så stegade jag återigen in

...på arbetsförmedlingens kontor för att ställa mig till arbetsmarknadens förfogande.

Blev genast upplyst om de nya reglerna som innebär att hela Sverige sedan första januari är sökområde och att jag måste söka och ta jobb om varhelst de skulle kunna dyka upp.

Jaha, tänker jag.

Och går hem och filar på en affärsplan för att starta eget.