Skidsäsongen

...lider mot sitt slut.

Få se nu

...helgens naturupplevelse blev, förutom skidåkning i gnistrande sol och hällande regn, åsynen av två älgar, flertalet rådjur, två bävrar, två rävar, sex vita harar, tjäderhönor, en flock med orrar, tranor, kanadagäss, svanar, snösparvar, tofsvipor, en vråk, en uggla samt ett okänt antal renar (både vid vägkanten och i skidbacken).

Ja, jag har säkert glömt något men det får väl räcka så här.

Nu har jag snart

...packat klart.

Om några dagar drar jag iväg till Åre, förmodligen för vår-vinterns sista utförsåkardagar.

Sen åker jag hem, byter säsong, plockar fram golfklubborna och ger mig av söderut.

Och glömmer! glömmer! glömmer! att jag med all sannolikhet inte får jobbet som jag var på intervju för.




Edit: Nu har jag förmanat de hemmavarande att komma ihåg att vattna blommorna - fast det hade de säkert gjort utan att jag påmint dem.
Kanske.

Eller så inte.

Var tog det sunda förnuftet

...vägen?

I Piteå har Bryggan, ett personalkollektiv sprunget från en kommunal verksamhet tagit hem landstingets upphandling att snöröja och sanda runt vårdcentraler och Piteå älvdals sjukhus.

Bryggan använder sig av en underentreprenör, Nordiska Maskintjänst i Luleå. Dessa i sin tur vänder sig till ett åkeri i Piteå vilka därefter kallar ut enskilda entreprenörer för att utföra jobbet.

Förutom den ineffektivitet och fördröjning som blir följden av detta hanterande kan jag tänka mig att alla inblandade parter vill ha en släng av sleven, d v s betalt.

Av skattemedel.

Från en organisation - Norrbottens Läns landsting - vilka med en högst tvivelaktig ledning i spetsen ständigt skär ner i verksamheten och minskar antalet vårdplatser.



Källa: PT

Jag undrar

...hur stor sannolikheten är att två personer som talats vid sådär 5-6 gånger ringer varandra exakt samtidigt?

Och dessutom på en tid som är långt från den "normala".

Detta hände mig nyss - och det var som om en vind svepte fram när jag svarade i min mobil medan det tutade upptaget i den fasta telefonen.

We did not start the war

...in Irak!


Veckans hjälte är i mina ögon Södertäljes kommunalråd Anders Lago som i torsdags talade inför den amerikanska kongressen.



- Jag är inte president, statsråd, ambassadör eller ens ledamot av Sveriges riksdag, förklarade han, utan beskrev sig själv som en "borgmästare" i en liten svensk stad med drygt 80.000 invånare.



- Min lilla stad tar emot fler irakiska flyktingar än USA och Kanada tillsammans. Vi startade inte kriget i Irak men vi tar ett stort ansvar för de som är drabbade.

Och jag säger bara:

- Respekt!


Källa: SR.

Idag har jag

...surrat sådär som jag gör när jag blir spänd, och kanske även lite nervös. Pratar och pratar, lätt ostrukturerat tills jag blir såå trött på mig själv.

Så nu ska jag bara vila och vara tyst, hela kvällen.

Hoppas det är nå´t bra på TV.

OS-eldens låga

...fladdrar osäkert.



Och jag undrar hur detta kommer att sluta.

Aprilväder ute

...lågtryck inne.

Jag rensar undan

...och kastar gammalt material som bara samlat damm.

Kollegieblock fyllda av anteckningar.

Dokument som är inaktuella.

Tidskrifter som legat undangömda i högar.

Saker som jag aldrig mer kommer att använda.

---

Det blir som ett slags bokslut över andra tider.

För varje vecka som går

...bryts jag ner lite mer.

Varje dag försvinner en bit av mitt självförtroende.

Jobb som jag aldrig tidigare skulle tveka att söka ögnar jag nu över och tänker:

"De anställer aldrig mig".

Även om jag vet att jag är kvalificerad och skulle klara jobbet.

Hur knäckande är det inte att söka jobb när man

1) inte får ett svar alls - varken på att de mottagit ansökan eller att man inte fått jobbet -

2) får ett svar att tjänsten gått till annan sökande.
Den här gången också.



Och nej, här hjälper inte längre glada tillrop eller välmenande råd om positivt tänkande.


Det här är min verklighet!

"Letter to

....America".

Läs här vad som ramlade in i Panters brevlåda häromdagen.