Klokskap kommer inte

... med automatik med åren.

Tvärtom tror jag att man ibland konserverar och förstärker gamla känslor under tiden som livet rinner vidare. Man lägger locket på och låter en sjudande massa gro därunder.

Självkänsla växer inte av sig självt. Självförtroende; kanske, måhända med hjälp av yttre attribut.

Jag som hade hoppats på att bli slugare med åren. Att mina erfarenheter skulle leda fram till nya slutsatser, nya ageranden, annorlunda sätt att hantera såväl sakfrågor som människor.

Att kunna ta lärdom och att kunna skala av mig.

Efter som har jag kommit fram till att jag inte klarar det av mig själv.

Och jag ser med skräckfylld förväntan fram emot den resa som väntar.

Bloggpaus

...i dag.

Har träffat en av mina allra äldsta vänner. Äldst inte till åren utan utifrån antal år vi känt varandra.
Vi gick i samma klass i grundskolan (alltså är hon inte sååå gammal. Hmmm....).
Vi drack vår första (!) flaska Villafranca under bron vid vårt hus, åkte i samma bilar, susade fram på bönpallar och talade i timmar i telefon, trots att vi just skilts åt.

Och fast vi bor i samma stad stöter vi nästan aldrig på varandra nu för tiden. Men när vi gör det är det som om samtalet bara fortsätter sedan sist.

Det känns så ... enkelt och okomplicerat.

Så

...Nu har jag
ä n t l i g e n
kommit mig för att skriva protokollet från förra veckans styrelsemöte.

Pust och stön.

Skomakare

...bliv inte vid din läst!

Under förra vintern lät vi bygga vårt hus.

Det var en intressant resa. Både förberedelsearbetet och själva byggnationen.

Vi ritade själva huset (till fasa för en del).
Vi stod för i princip allt markjobb, isoleringsarbetet, råspontspikandet, inköp av viss utrustning och u.e. Samt inte minst tidskrävande; byggstädningen.

Varje kväll och helg och alla semesterdagar jobbade vi på. I april 2006 flyttade vi in.
Och i somras slet mannen med plattläggningsarbetet.

Vi tyckte att det var jättekul!

Men, för att återknyta till rubriken; Vilken förvåning jag upplevde när människor i vår närhet var skeptiska ja i vissa fall rent negativa till att vi gjorde saker själva.
Det ifrågasattes och mässades "skulle det verkligen bli bra, "vilket jobb vi dragit på oss" och "hur skulle vi klara detta" och "så skönt när det blir klart", och "oj så varmt det kommer att bli med så mycket fönster".

Det var inte många men en del, som uttryckte sig så. Och jag tror absolut inte att det handlade om nån form av avundsjuka. Jag tror att det var just detta; att vi gjorde något som vi inte direkt var utbildade till. Att vi kastade oss in i något nytt.

Lite grann samma känsla som när vi bestämde oss för att fara och jobba utomlands.

Att bryta ett mönster. Göra något utanför ramarna.
Och ändå är det ju inte något direkt märkvärdigt. Folk har byggt och rest och testat nya saker i alla tider.

Varför tänker jag då på detta just idag?
Jo, de ringde från jobbet där jag varit på intervju och meddelade att jag inte fick tjänsten. För, som jag skrivit tidigare, jag bedömdes som över- eller kanske felkvalificerad och dyr. Trots att jag talat om att jag var intresserad av just den tjänsten och utan att vi ens diskuterat någon lönenivå.

Skomakare bliv vid din läst!

Inger Ingesson

...heter Piteå kommuns förra skolchef.

I samband med att hon avslutade sin tjänst för kommunen började hennes pensionsavtal att rulla. Avtalet ger henne 70 procent av lönen eller drygt 35 000 kronor per månad till och med 65 års ålder. Utöver pensionen gavs hon också rätt att tjäna upp till 120 000 kronor utan att någon reducering av pensionen skulle göras.

Vad gör då en kreativ och driven kvinna? Jo, hon tar ett konsultuppdrag för Kalix kommun som ger henne drygt 400 000 kronor per år samt tar ut full pension. En pension som under 2006 uppgick till ca 420 000 kronor. Summa sumarum: drygt 800 000 kronor.

Nej, förlåt, ursäkta så var det förstås inte. Så gör inte en samvetsgrann, kreativ och driven person. Hon låter istället arvodet från Kalix kommun gå in i hennes handelsbolag, numera aktiebolag.
På så sätt kan hon uppbära full pension och sedan ta ut pengarna från bolaget. I efterhand. Utan att göra något formellt fel.

Förre kommunalrådet i Piteå, Anders Sundström, har ett liknande avtal. Han säger i en kommentar att avtalet skulle ge en form av skydd om han av någon anledning skulle hamna utanför trygghetssystemet. Något som inte blivit aktuellt för honom.

Men jag undrar om man inte har någon form av moraliska dubier när man bestämmer sig för ett upplägg som fru Ingessons. Funderar man inte om det är moraliskt riktigt, om det är så här skattepengar ska nyttjas? Finns ingen minsta tvekan innan man beslutar sig för att ta ut pension trots att man samtidigt jobbar för en annan arbetsgivare?

Nu har kommunen beslutat att låta oberoende revisorer granska pensionsavtalet.

Och jag vet att det här är inget helt ovanligt sätt att kringgå pensionsavtal. Inger Ingesson är varken den första eller sista kvinnan eller mannen som gör så här.
Alltså ankommer det också på kommunen att skriva avtal som gör att liknande konstruktioner inte är möjliga.

Men det finns kanske inget intresse för det. Det kan ju hända att man då biter sig själv i handen.

Är alla lika

...inför lagen, är rubriken på ett inlägg från Sören Wibe i dagens SvD.

Wibe menar att det görs skillnad mellan Carl Bildt och Maggi Mikaelsson när frågan om mutbrott ska avgöras.

Landshövding Mikaelsson blev dömd för mutbrott när hon bjöds på älgjakt och middag. Samme åklagare som dömde Mikaelsson, Christer van der Kwast, avstod från att starta en förundersökning mot Carl Bildt, som fick optioner för fyra miljoner.

Jag rekommenderar er att läsa Wibes hela inlägg!
Och den ledare i Expressen som han puffar för.

Bothnialoppet på skridskor

...går av stapeln den 11 mars.

Loppet går mellan Luleå och Piteå. Eller tvärtom om det är sydlig vind.

Sträckan är 56 kilometer. Den som vill kan dock åka ett kortare lopp mellan Alhamn och Piteå; 32 kilometer.

Tänkte bara att jag skulle meddela detta.

OBS! Har inga planer på att själv deltaga!
Absolut inte!

Tror jag...

Läs mer om loppet här.

Vi skidar

...fram till rännan i farleden där isbrytaren passerat någon timme tidigare.

Det är minus 19 grader och snökristallerna gnistrar i solen.
Det biter friskt i kinderna.

Vi är inte ensamma om att våga oss ut trots kylan. Folk promenerar och sparkar sig fram över det packade snötäcket. Hela dagen är människor i rörelse ute på fjärden. Inte så att det kryllar av dem men nu och då dyker det upp någon.

Vi drar oss hemåt och jag som fått upp ångan kastar ut alla mattor, mannen dammsuger och själv vaskar jag golven.

Nu väntar vi middagsfrämmande.

Så kan en januarisöndag i norr se ut.

Liljevalchs

...har öppnat Vår­salongen 2007 idag.

Och visst önskar jag att jag varit där.

På samma sätt som jag vill vara i Åre under VM om en vecka.

Och i Zaragoza 2008.

Någonstans inom mig vill en del av mig alltid vara någon annanstans.

Skidturen blir

...lite annorlunda.

Inte nog med att jag funderar över vem som behövt en (1) turåkningsskida (se posten nedan), jag lyckas också gå igenom det övre islagret närmast land.

Först isar det rejält under skidorna men eftersom jag går igenom fler gånger (hmm) är det som om det sträva fryser bort och det går bra att ta sig fram.

Och det iskalla vattnet som tränger genom pjäxorna blir snart varmt.

Prydligt

...förvarar vi våra skidor under taket i bodan.

Skidor av allehanda slag.

Men vänta. Titta lite närmare på bilden längst upp. Och skidorna längst in. Ja, de där chickt 80-tals pastellfärgade.

Där finns bara tre (3) turåkningsskidor. Var är den fjärde?

Jag ringer mannen för att höra om han vet. Han blir som ett frågetecken. Ingen hjälp där alltså.

Och trots faran för sorkpest rumsterar jag om för att se om skidan hamnat under något bråte eller under skottkärran eller...

Ingen skida. Mystiken tätnar.

Jag tar ut två av de tre och ger mig iväg på skidturen. Mäkta förbryllad.

Minus en och en halv grad

...och strålande sol.

Turåkningsskidorna ligger i bodan.

Vad väntar jag på?!

En affärsidé

...presenteras i DN idag.

Det är ungdomar i Tyskland som erbjuder sig att agera aktivister och demonstranter under 6 timmar mot en ersättning av 145 euro per person.

Ungdomarna ställer inte upp på vad som helst. De flesta undanber sig t ex anbud från rasister och extremhögern. Någon erbjuder sig dock att agera högljudd, en annan garanterar en framgångsrik och trovärdig demonstration.

Vill man kan man utifrån foton välja en lämplig sammansättning etniskt och utseendemässigt.

Hallå intressegrupper i Sverige: behöver ni en medelålders kvinna till liknande uppdrag så anmäler mig härmed. Jag kan vifta med plakat och ropa slagord. Jag kan agera upprörd och peka med ett paraply.

Jag har dock vissa begränsningar: jag vill t ex inte ligga i en låda på Hötorget som han Pudas gjorde och jag ställer inte upp på saker mot min övertygelse men hör bara av er så kan vi diskutera ärendet. Och arvodet.

Om du ger

... en människa en fisk blir hon mätt en dag. Om hon lär sig att fiska kan hon försörja sig resten av livet.

Det här handlar om bistånd och om att ge med ena handen och ta igen med den andra.

En tredjedel av matbiståndet till människor som drabbats av konflikter eller kriser når inte fram.
Dessutom riskerar de lokala marknaderna att slås ut då matbiståndet ofta är förknippat med förmåner för givarlandet, som att odling ska ske där och sedan köpas in till drabbade områden för biståndsmedel. Det gynnar m a o givarländernas egen produktion medan den inhemska drabbas ytterligare.

Det visar sig också att det blir en tredjedel dyrare att köpa dessa varor från givarländerna än om man fått köpa dem lokalt.

FN:s mat- och jordbruksorgan FAO vill nu se nya rutiner för hur man ska arbeta med livsmedelsbistånd tex genom att rikta biståndet till lokala producenter av mat och stötta utvecklingen av jordbruket i mottagarländerna.

Tänk att det alltid, alltid, alltid verkar ligga egenintressen bakom bistånd!
Och tänk att hjälp till självhjälp aldrig tycks bli accepterat utan att "von oben"-perspektivet alltid tenderar att ta över.

Kan ingen

...stoppa Bush´s politik? Och då menar jag inte att jag vill se en attack från Al-Qaida eller någon annan extremistisk organisation utan att vanligt folk i USA ska ställa sig upp och säga: Enough is Enough!
Visserligen sjunker opinionssiffrorna men vad hjälper det? Det är två år kvar av Bush mandatperiod och den tanken skrämmer mig.

Har precis läst igenom talet till nationen som Bush höll i natt. Och jag frågar mig hur länge han ska få fortsätta driva sin politik.

Istället för att lämna Irak skickar man truppförstärkningar och det känns som att det bara är en tidsfråga innan USA anfaller Iran.

Nej, kalla hem de amerikanska soldater som finns i Irak idag och starta ett genuint freds- och återuppbyggnadsarbete i samarbete med FN.

(IMHO)

Edit: Efter påpekande från uppmärksamme Knapsu är det följande som gäller betr antalet utländska soldater i Irak: Det finns idag 140 000 amerikanska soldater plus cirka 20 000 legosoldater. Nu tänker man förstärka med 21 500 soldater om inte senaten sätter stopp för Bush planer.

Under 8-9 års tid

...tillbringade vi våra höst-, vinter- och vårhelger i ishallar runt om i norra delarna av vårt land.

Vi föräldrar var som en svans efter barnens hockeylag. Vi bodde på hotell och hade trevligt om kvällarna. Barnen inkvarterades på skolor. Hela dagarna satt vi och tittade på matcher, analyserade och hejade fram killarnas lag. För naturligtvis fanns inga flickor med i det här hårdsatsande macholaget.

Jag kan nog med fog påstå att veckans Berglin har fångat den världen på pricken!

Inte 17 är det lätt!

...Sonen ska göra sitt individuella val till andra året på gymnasiet.

Jag sitter här och tittar på vad han kan välja.

Det är som ett smörgåsbord. Vad sägs om följande:

Motion till musik
Styrketräning
Spanska
Kemi
Medicinsk grundkurs
Pedagogiskt ledarskap
Ung företagsamhet
Webbdesign
Bollspel
Foto
Formgivning A

med mera med mera med mera.

Mannen, som tydligen vill bli försörjd på ålderns höst, föreslår att sonen ska läsa Aktie- och värdepapperskunskap.
Han får en blick till svar.

Själv hittar jag massor av saker som jag är intresserad av och som jag skulle välja om det vore jag.

Men sonen är inte jag och han hittar absolut ingenting som han vill läsa förutom själva linjevalet (kärnämnen och karaktärsämnen) så jag tänker föreslå honom att kasta tärning.

Nej, alltså just tärningskast finns inte som tillval men han kan kasta tärning om vilka tillval han ska välja.

Slutresultatet blir kanske ändå detsamma. Är man intresserad blir det bra, är man det inte så spelar det ingen roll vilka val man gör.

Edit: Jag förlänger listan med några fler exempel (dock långt ifrån alla):
Italienska
Skapande teaterverksamhet
Formgivning
Design
Etik och livsfrågor
Natur och friluftsliv
Alternativ medicin
Turism och resor
och naturkunskapsämnen och...

Totalt novis

...är jag när det kommer till konst.

Nej, jag har inga problem med att kunna njuta av konst, eller att känna till en del berömda konstnärer - och ibland även en del mindre kända.

Det jag är fullständigt i avsaknad av är färgåtergivning.

När jag ser en bild som denna undrar jag: Om jag skulle återge det här på duk, vilka färger skulle jag då använda?

Blått? Svart? Vitt?

Jag har ingen aning.

Om 30 minuter

...ska jag vara på ett styrelsemöte.

På en skala mellan 1 och 10 längtar jag noll (0, null, zero, nada)!

Lat, folkskygg, deprimerad.

Välj själv.

Feministiskt Initiativ

...Jag såg första delen av dokumentären om fi igår kväll.

Efteråt frågar jag mig om jag blev klokare? Fick jag veta mer om fi som parti? Vilken är deras ideologi och den politik som de vill föra? Fick jag ta del av vad de egentligen bråkade om?

Nej, det jag såg var maktspel och tjafs. Lite "tala bakom ryggen här och torka tårarna där". Mycket engagemang men också stor förvirring och falangbildningar.

Nästa avsnitt kanske rätar ut mina frågetecken. Det ska i alla fall bli intressant att se fortsättningen.

QiGong

...För många år sedan, när mina föräldrar levde, besökte de oss i Asien. Vi reste runt och råkade naturligtvis befinna oss i Thailand när de våldsamma efterspelen av militärkuppen -91 inföll. Om jag inte minns fel så utlystes krigstillstånd och landets gränser stängdes.

Det fanns nästan inga turister kvar. Lyxhotellen stod tomma och stränderna låg öde.

En tidig morgon utanför Rayong såg vi en man stå på stranden i soluppgången. Han var alldeles ensam och havet låg blankt. Långsamma dyningar böljade fram.

Så började han utföra en rad oändligt vackra rörelser i perfekt harmoni. TaiChi eller kanske QiGong.

Jag ser ofta den bilden framför mig när jag själv tränar QiGong. Och jag fylls av samma frid som den gången, där på stranden.

Så roligt!

...Fick oväntat besök i eftermiddag. En f d kollega och hans sambo kom förbi på fika.

Och jag undrar när den här typen av visiter upphörde.
Då, när man bara tittade förbi, fick en kopp kaffe och satt och surrade.

Nu blir oftast att man bjuder in, fixar fin middag och har fest.

Spontanbesöken har försvunnit. Undrar när och varför de försvann.
Och sån tur att det finns de som trots allt fortsätter.

Så tråkigt!

...Nu har vi redan (redan!) avslutat en mysig middag bestående av räkor i en sås av saffran, lök, vitlök, chili, tomater, ingefära, basilika, buljong gjord på räkskal och en skvätt grädde. Serverat med ris som tillbehör.

Fast vi stod länge i valet och kvalet mellan det och sushi.
- Men sushi åt vi ju i går, säger vi med en mun.

Som om det spelar någon roll.

Vi passar på att äta sådant vi tycker är gott och som sonen inte är så förtjust i. Han är bortrest. Han är i Kittelfjäll och åker skidor med sin morbror.

I morse hade de -20. Under dagen blev det lite bättre; upp till - 16.
Hoppas att det blir lite mildare i morgon.
Inte för att jag tror att de bryr sig särskilt mycket.
(Men det gör mamma.)

Ispromenaden

...bjuder på fantastiskt vackra vyer.

Solen står fortfarande lågt och kastar långa skuggor, fast den har också börjat värma en liten, liten aning.

Isen ser ut som ett fjäll-landskap i miniatyr, med toppar och dalar.

Det knarrar där vi går fram i kylan. Termometern visar - 15 grader när vi närmar oss de badande turisterna.

Någon

...som känner för ett bad?

Ni är välkomna hit att göra gästande italienare, japaner och andra turister sällskap i vaken (bilden ovan).

- - -

Pite Havsbads isbrytare ångar sig fram på fjärden. 1800 personer lär visst redan ha bokat plats för att komma ut i den norrbottniska skärgården i vinter.

En del tar tillfället i akt att ta ett uppfriskande bad.

Tyvärr har det miserabla vädret förhindrat isläggning ute till havs så därför går båten inomskärs där vi stöter på den under vår promenad.

Din plats

...i kön är nu nummer 4.
"Väntar"..."väntar"
... din plats i kön är nu nummer 36.

Vänta. Stopp. Vad händer? Så kan man väl inte göra?

Första försöket slutade i ett upprepat "pip pip pip - försök igen senare". Efter att jag väntat i 16 minuter.

Och nu ett hopp från plats fyra till trettiosex.

Jag protesterar!

Cleaning Windows

...Den här bilden tog jag tidigare i veckan.

Idag ser jag vad som måste göras.

Till den här musiken.

Överkvalificerad

...Läste idag om killen som betalar 25 ooo till den som ger hans tjejkompis jobb.

Hon har varit arbetslös länge. Hon är 31 år och har dubbel högskoleexamen. Hon är civilingenjör i kemi samt civilekonom med inriktning mot marknadsföring, dessutom talar hon fyra språk.

Borde med andra ord inte vara helt omöjligt att få ett arbete, kan man tycka.

Men söker hon jobb möts hon antingen med att hon är överkvalificerad eller att hon saknar erfarenhet.

Moment 22.

---

På dagens anställningsintervju fick jag frågan hur jag kunde söka den aktuella tjänsten, med mina examina och min erfarenhet.

Vad svarar man på det?

Det finns inga andra jobb att söka, eller?
Naturligtvis sa jag inte det även om det är en del av den bistra verkligheten.

Överkvalificerad för vissa jobb - och på andra stupar man på mållinjen.

Vore intressant att höra om det fungerar det där med 25 000?

En knarkhund

...kan inte ha bättre luktsinne än jag. Det hävdar i alla fall familjen lite lätt irriterade men samtidigt milt överseende.

Sonens strumpor, kvarglömda sopor, utspilld mjölk som inte torkats upp. Jag noterar det omedelbart.

Det känns rätt bra.

Även om det i natt ledde till att jag fick gå brandvakt sedan jag upptäckt att våra ljusslangar förkolnat och låg och pyrde i väggen!

Slangarna är CE-märkta och monterade av behörig elektriker.

Varning utfärdas härmed.

Ute på fjärden

...flyger en isjakt fram i den hårda blåsten.

Jag tror att det är hastighetsrekord på gång.

Själv gör jag mig i ordning för promenaden.
Känner efter i fickan; jo, där ligger telefonen så jag kan lyssna på P1, och kameran.

Ja, då är jag klar för avfärd.
Hej så länge.

Elvis Presley - In The Ghetto...

Den här lägger jag in för att kompensera nedanstående inlägg.

Och för att jag inte har det där jobbet.

Vill ni

...flytta till Piteå?

Illustration: Arkitekthuset Monarken

Exklusiva bostadsrätter är till salu.
Nära centrum och med 40 meter till stranden.

Förutom lägenheterna kommer pool, gym och andra faciliteter att inrymmas i den nyproducerade fastigheten.
Huset kommer att uppföras som ett terasshus med inglasade uterum till varje lägenhet.

Inflyttning sommaren 2008.

Ja, jag fattar inte varför kommunen inte anställer mig som marknadsförare!

Vet ni

...det känns märkligt och skorrar falskt att lägga in en länk till arbetslöshetskassan under "Favoriter".

Luguber

...är det ord som bäst beskriver mitt tillstånd idag.

Ja, egentligen precis på pricken!

Luguber... Luguber.

Inte ens ordet är vackert.


Luguber, adjektiv = sorglig, dyster.

Är ni

...sådana där, som när ni hittat en bra plats för era möbler, njutningsfullt ser er omkring och känner er nöjda?

Månad efter månad, år efter år.

Så är inte vi.
Här möbleras det om med ojämna mellanrum. Oavsett var vi bor så kånkas det soffor och fåtöljer, stolar och bord. Ingen idé är så galen så att den inte kan prövas.
Ibland blir det riktigt bra.
För ett tag.

I går kväll var ett sådant tillfälle. Ommöbleringsdags.
Sonen och mannen hämtade ner ett bord som förpassats ut i stugan.
Det var mörkt, det var kallt och bordet var tungt och otympligt.
Men nu står det på plats.

Frågan är bara hur länge.

En ska bort

...men vilken?

Här kommer facit, från en som vet:

1. Under en skidtur i Abisko stod jag helt plötsligt öga mot öga med ett lodjur
Mycket riktigt så stod jag där ensam med ett nyvaknat lodjur sittandes ca 3 meter framför mig, klippandes med öronen (lon, alltså – inte jag). Frågan är vem som blev räddast? Vi for åt vart sitt håll och jag lugnade inte ner mig förr än jag såg fjällstationen långt senare.
Aldrig har min kropp skidat så fort.
Jag har dessutom sett varg och kungsörn, känt lukten av en björn som just passerat. Jag har haft giftormar i trädgården och skorpioner strandade på vår uppfart. Dessutom har jag på nära håll sett en leopardhona strosa förbi fordonet vi satt i. Jag har fått min beskärda del av vilda djur!

2. Sonen föddes bara 14 månader efter att jag och mannen träffats. Den biologiska klockan hade börjat sin nedräkning och det fanns ingen anledning att vila på hanen, så att säga.
Fel så att det ryker om det. Det tog oss 14 år (!) och ett antal missfall och behandlingar för att komma på tekniken. Fast riktigt förstod vi nog inte, för något fler barn har det inte blivit.

3. Jag har blivit bjuden på en femrätters lunch i JCDecaux representationsvilla i Paris
Det stämmer. Under en affärsresa på väg till Metz blev vi inviterade till detta charmiga chateau där det serverades mat i klass med det som serveras på Guide Michelin-utnämnda restauranger. Huset återfinns i JCDecaux´s parkliknande anläggning vid huvudkontoret utanför Paris.

4. Jag har besökt bilmässan i Genève
Till mannens stora förtret så har jag gjort det vilket skedde i samband med att jag läste en kurs i staden.
Under denna period fick jag också möjlighet att åka med en turistbuss till Chamonix, för att åka skidor. Bussen var fylld med ett gäng japaner vars guide inte var av denna värld. Så många lögner om Europa och européer som han lyckades förmedla under denna resa trodde jag inte var möjligt. Resan tillbaka till Genève var också den intressant. Då åkte vi med en skolbuss vilket innebär att vi besökt i princip varje by mellan Chamonix och Genève.

5. Jag har genomfört revision åt den amerikanska ambassaden
Under åren i Laos arbetade jag på en konsultfirma. Så förutom att genomföra marknadsundersökningar, sköta bokföring för utländska företag, utveckla ett dataprogram för skatteberäkning mm så genomförde jag och en kollega revision vid den amerikanska ambassadens butik.

Mammamia och Lotten gissade på att 5:an var fel.
Bert trodde efter en imponerande analys inte på nr. 3
Knapsu trodde inte på 1:an.
Matildas fikarum och Birgitta chansade på att 4:an skulle bort.

Inga rätt alltså.
Men hur skulle ni kunna veta?

Fråga nr 21

...i Bloggenkäten löd:

Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?

Av någon anledning tänker jag på den frågan då jag hör Dagens Eko:

Egyptiern Wael Abbas la i november ut en smygfilmad video på sin blogg.
Filmen visade hur en man blir skändad och torterad av poliser.
Polisbefälet har nu ställts inför rätta och Abbas blogg har blivit ett slags magnet för smygfilmad tortyr.

Folk skickar anonymt mobiltelefonfilmade klipp och i söndags hamnade bilder från hans blogg återigen på förstasidorna. Den här gången var det videoklipp av en ung kvinna som torteras i fängelse. Syftet uppges vara att få henne att erkänna mord.

Publicerandet av dessa filmer är dock inte ofarligt. Wael Abbas har hotats, ett par av hans kolleger har gripits och en bloggare, anklagad för att ha förolämpat islam, sitter fortfarande i fängelse.

Läs mer här.

Nu

...vill jag ha den där sommaren igen.

Nu!!!

En genmutation

...styr om vi är morgonpigga eller sjusovare.

Det verkar som om det är två olika former av mutationer som styr om man är det ena eller andra.

- Studien belyser den enorma styrkan hos naturliga mutationer då det gäller människans biologiska klocka, säger Louis Ptácek, Kaliforniauniversitetet i San Francisco.

Det ska bli intressant att se hur det blir när man har en förälder i vardera läger, så att säga.

Jag sätter en slant på min sida.

I nöden

...prövas vännen. Eller åtminstone en själv.

I bloggutmaningen 2006 fanns fråga nr 13: I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?

Jag svarade ärligt, trodde jag, att
"Jag blir glad för kommentarer men skulle fortsätta blogga även om de inte förekom. Bloggandet är min grej, så länge jag känner för det och har lust."

Jo, jo hur känns det nu när bara fyra rara personer svarat på "5 sanningar" i posten en bit nedanför denna? Trots att många fler besökt sidan sedan jag lade ut posten.

Hmm, får en flashback från skoltiden och inser att jag får nog lov att ompröva svaret på fråga nr. 13.

När jag var liten

...hade min far en sån där pannlampa. Om jag minns rätt såg den ut som en miniatyrstrålkastare som satt fast i ett läderband som man spände runt pannan. Batteriet satt som i en liten väska på remmen.

Himla praktiskt, var det.
Fast vi barn fick inte leka med den. Batteriet (stort, platt) tog snabbt slut och dessutom var det ju ingen leksak.

Sen försvann de där lamporna.

Och hantverkare och yrkesmän jobbade på med ficklampor som de försökte lägga så att de gav ljus eller så höll de dem i munnen och riktade ljusstrålen mot målet.

Sen kom ljusormen som kunde placeras liggande och hängandes.

Och nu är pannlampan tillbaka.

Den praktiske mannen är lyrisk och sonen har insett finessen, även han.

Se bara hur det såg ut när han gjorde skolarbetet under vistelsen i Tärnastugan:

Edit: Bilden är lite för mörk men det är alltså pannlampan som lyser upp texten.

Nu mina vänner

...ska vi se vad som avslöjats om mig genom bloggen.

Jag tar alltså tjuren i hornen och avslöjar 5 sanningar om mig själv, fast en är falsk. Frågan är bara vilken?

1. Under en skidtur i Abisko stod jag helt plötsligt öga mot öga med ett lodjur.
   
   
2. Sonen föddes bara 14 månader efter att jag och mannen träffats. Den biologiska klockan hade börjat sin nedräkning och det fanns ingen anledning att vila på hanen, så att säga.
   
   
3. Jag har till mannens förtret besökt bilmässan i Genève.
   
   
4. Jag har blivit bjuden på en femrätters lunch i JCDecaux representationsvilla i Paris.
   
   
5. Jag har genomfört revision åt den amerikanska ambassaden.

Non, je ne regrette rien

...säger Bildt a pro på de ryska optionerna i Vostok Nafta.
Och a pro på det är det oklart om Bildt kommer vara delaktig i regeringens beslut om den planerade gasledningen mellan Ryssland och Tyskland

Undrar varför hans uttalande känns som en teflonpanna;

Kiruna centrum

...ska flyttas. 7 km norrut.

Och jag som tycker att Kiruna ligger tillräckligt långt bort.

Sångaren Orup

...är ingen större idol för mig. Inte alls.
Men han har gjort en låt vars refräng fastnat i huvudet idag, denna regniga januarimåndag.

Vilken låten är?

REGN HOS MIG

"Åh, jag måste ha retat gudarna, måste gjort nåt fel,
för ända se´n den dag du for, så har jag bara
regn hos mej."

Och jag är rädd för att den som farit
...är den natur som en gång varit.

Och regnet fortsätter.

Det känns som alltför tvära kast i livet just nu.

Skogsåkning

...står högt i kurs hos sonen (klicka på bilderna så kanske han finns där bland träden).

Själv har jag också gärna hållit mig utanför pisten.

Då.

Förr.

Tidigare.

Innan - alltså.

På begäran

...kommer några ord om middagen på Sånninggården. Som förrätter beställde sällskapet in:

• Västerbottenostplättar med sikrom, rödlök och creme fraiche


• Carpaccio på ölgravad Älgfilé, hjortronsirap, rostade solrosfrön, hyvlad västerbottensost

När huvudrätterna stod på bordet kunde där inmundigas:

• Inbakad Rödingfilé med Västerbottenost, stuvade grönsaker, citronsmörsås


• Renfilé, Primörer, Getmesesås, rårörda Lingon


• Oxfilé, vitlöksgrillade Grönsaker, Bearnaisesås

Och den enda dessert som togs in (av sonen) var föga spännande

• Vaniljglass med varma Hjortron
  

Till maten, ett gott vin från den eminenta vinlistan och till kaffet cognac.

Sammanfattande betyg: Allt smakade bra. Förrätterna var väldigt goda. Varmrättens oxfilé stod dock inte ut på något sätt och drar därför ner betyget en aning. Att sen de som åt av den tillhörande bearnaisesåsen inte var helt kuranta dagen efter bidrar också till ett minus i protokollet.

Maten, miljön, vinet och det trevliga sällskapet gör dock att middagen sammantaget får betraktas som riktigt bra.

Undertecknat eder utsände matreporter i obygden; Marge_II

Några bilder

...från trettondagshelgen i Tärnafjällen:

Här befinner vi oss bokstavligt talat ovan molnen. Skidbilder av varierande kvalitet kommer att publiceras under veckan.

Och kanske några ord om trettondagsmiddagen som intogs på Sånninggården.

Minus 3 grader

...sol och perfekt underlag.

Packad snö i backen och puder vid sidan om.

Sonen "droppar" i skogen, mannen fotar och när eftermiddagen kommer tar jag röda pisten ner när det onda knät vägrar vara med längre. Men jag klagar inte - så mycket.

Det här är dagar av guld.

Tillsammans med bror och hans sambo firar vi trettondagshelgen i fjällen.
Och med brittiska landslaget som varit här en månad och som hävdar att här är bäst snö i Europa. Eftersom det inte finns natursnö någon annanstans. Men vad vet brittiska landslaget om skillnaden, kan man fråga sig? Fast efter att ha sett dem träna hela dagen tror jag faktiskt att de vet.
De berättar att de tränar 6 dagar i veckan, 5 timmar per dag.
Sonen tycker att det låter underbart.
Han sonen, sover förresten just nu. Klockan är snart fem på eftermiddagen och om någon timma ska vi på ut på restaurang. Ett hårt liv, det här som skidåkare.

Kan tyvärr inte ladda upp bilder men de kommer.

Avundsjuk, någon?

Prylarna

...ligger där och väntar på att bli packade.
Jag ser fram emot nysnö och hyfsad temperatur.

Samt att konditionen och styrkan ska räcka till.
Vilket dessvärre känns som den svagaste länken ;-)

Bloggenkäten 2006

...Helt frivilligt följer jag nu Berts inbjudan att svara på bloggenkäten som för närvarande virvlar runt i cyberrymden:

1. Hur länge har du bloggat?
Den 4 januari 2006 såg min första blogg dagens ljus. Den handlade om vårt pågående husbygge och riktade sig i stor utsträckning till andra byggare, med många bilder från processen.

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut, en månad innan du själv började blogga?
Jag hade mest varit inne på bygg-bloggar och där var många väldigt engagerade både i sin egen blogg men även i andras.

Bildtext: You see what I mean?

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
De första bloggarna var alltså byggbloggar: Jag gillade Görans hemsida som i uppbyggnadsskedet påminde om en blogg. Och Birgis blogg. Av ”vanliga” bloggar var det Elisabets blogg jag först fastnade för.

4. Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Helt OK, även om den bloggen nu är nedlagd.

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet, som läsare?
Ett 30-tal, lite beroende på tid. Jag har väl 5-6 stycken som jag besöker ofta.

6. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?
De flesta är dagboksbloggar men några ämnesbloggar.

7. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.
Oemotståndliga Salt.

8. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.
Jag tycker väldigt mycket om Berts blogg.

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
De är måttligt intresserade.

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Det vet jag inte. Själv tycker jag att jag är väldigt mycket mig själv;-)

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
Gränsen ger sig själv. Jag är heller inte rädd för att i efterhand gå in och redigera ord om jag märker att de kan missförstås.

12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.
Jag bloggar om personliga saker men ej privata. Och vilket som är vilket har jag en stark känsla inför.

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
Jag blir glad för kommentarer men skulle fortsätta blogga även om de inte förekom. Bloggandet är min grej, så länge jag känner för det och har lust.

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Delvis, tror jag.

15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? I sådana fall: Var de som du trodde att de skulle vara, eller blev du förvånad?
Har inte träffat någon.

16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Jag tror att man kan framkalla ett bloggbehov som är helt OK, tills det blir till ett måste och börjar begränsa eller ta över från andra saker i livet som man vill hinna med.

17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Och i sådana fall: Hur har du hanterat detta?
Nej, inte som skrivits om eller till mig. Däremot har jag tagit illa upp av sånt som stått i vissa bloggar och därför slutat läsa dem.

18. Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Nej, fast ibland har jag väl i efterhand kunnat tycka att vissa kommentarer inte tillfört något.

19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Den stora nackdelen handlar i mitt tycke om sanningshalt och källkritik. Bloggar kan ge upphov till ryktesspridning, desinformation och rena lögner som kan vara svårt att kontrollera.

20. Tror du att du fortfarande bloggar om två år? I sådana fall: Tror du att ditt bloggande har förändrats då?
Om jag fortfarande bloggar då hoppas jag att jag utvecklats, både som människa och som skribent.

21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Jag tror att bloggare över tiden kommer att få ett större inflytande i olika (sub-)kulturer. I övrigt se svaret på fråga 19.

22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Bloggandet innebär att jag kommer i kontakt med så många andra människor som jag aldrig skulle fått kontakt med. Det i sin tur medför att jag lär mig mer om andra och kanske också mig själv.

23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Bloggläsandet gör att jag i lugn och ro kan reflektera över andra människors ståndpunkter och upplevelser – hur olika mina de än är.

24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten.
Life de Lux
Salt
jill – jillar inte
mammamia
mildamakter

Nya regler

...i skolan?

Om man nu bara ska få tala svenska i skolan - då måste väl språklektionerna bli rätt intressanta?

Förresten, får man tala med dialekt, det kan ju vara mer eller mindre svårbegripligt?

(svenskakravet = förslag från fp i Malmö).

Teskedsorden

...tidningen Vi tar ett nytt initiativ och startar Teskedsorden.

Jag minns när tidningen startade trädplaneringsprojektet Vi-skogen, för att hejda ökenutbredningen runt Victoriasjön i Afrika. Ett projekt som visats sig bli ett framgångsrikt.

Nu går man vidare med ett projekt för tolerans, mot fanatism.

Teskedsorden:
Hur handlar en människa när det börjar brinna?
Enligt författaren Amos Oz finns det tre olika sätt:

1. Hon springer från eldsvådan så fort hon bara kan och struntar i alla dem som inte kan springa.
2. Hon skriver en ilsken insändare till tidningen och kräver en ansvarig makthavares avgång.
3. Hon hämtar en hink vatten och öser ut vattnet över elden. Och om hon inte hittar någon hink så tar hon ett glas och om hon inte hittar ett glas så tar hon en tesked. Alla människor har en tesked och om vi alla tar denna tesked så kan vi tillsammans faktiskt släcka elden.

Vilken grupp tillhör du?
Vem vill du vara?

Läs mer om teskedsorden här.

Here I Go Again

...första arbetsfria dagen ställer jag mig till arbetsmarknadens förfogande.

2007 börjar med en måndag. Fortsätter med ett besök på AF på tisdagen.

Inte konstigt om det känns lite tungt.