tisdag, september 25, 2007

Kommer in i

...stadens nya galleria.

Det kryllar av människor. Alla lika nyfikna på det nya mammons tempel.

Jag hinner ta fyra steg så hör jag någon ropa; "Marge!"

Jag ser mig omkring och får syn på sonen som sitter på ett café - det visar sig att han suttit där och pluggat en timme och precis tittar upp när jag är på väg att passera.

Jag blir varm i hjärtat där vi sitter med var sin espresso.

Oväntad vardagslycka.

6 kommentarer:

  1. Åååå, jag förstår precis känslan!

    SvaraRadera
  2. Elisabet: Jag vet att du förstår :-)

    SvaraRadera
  3. Anonym9:42 em

    Mysigt med en oplanerad fikastund med sonen...

    SvaraRadera
  4. Maja: Ja. Den var verkligen oväntad - och kanske därför extra värdefull.

    SvaraRadera
  5. Anonym9:07 fm

    Jag fick tona håret på dottern igår....En stund att minnas. Lika värdefull som "Plötsligt händer det"
    Grattis till lottovinsten också.

    SvaraRadera
  6. Monkan: Jo, de är dyrbara de där stunderna.
    De kommer också hädanefter att gå under epitetet "Plötsligt händer det". Det oväntade ;-)

    SvaraRadera