... med automatik med åren.
Tvärtom tror jag att man ibland konserverar och förstärker gamla känslor under tiden som livet rinner vidare. Man lägger locket på och låter en sjudande massa gro därunder.
Självkänsla växer inte av sig självt. Självförtroende; kanske, måhända med hjälp av yttre attribut.
Jag som hade hoppats på att bli slugare med åren. Att mina erfarenheter skulle leda fram till nya slutsatser, nya ageranden, annorlunda sätt att hantera såväl sakfrågor som människor.
Att kunna ta lärdom och att kunna skala av mig.
Efter som har jag kommit fram till att jag inte klarar det av mig själv.
Och jag ser med skräckfylld förväntan fram emot den resa som väntar.
Jaha - fungerar det så för kvinnor?
SvaraRaderaBert: Nädu, nu ska vi inte generalisera; det här är väldigt individuellt.
SvaraRaderaDe flesta av mina kvinnliga vänner är helt normala; ja en del manliga också ;-)
Hade man blivit så klok som man borde med åren så hade det blivit trist. För enkelt liksom...
SvaraRaderaJill: Det kanske är så man ska se på det. Tack!
SvaraRaderaJo - Egentligen är det nog roligare att inte vara så klok i alla lägen.
SvaraRaderaSen slipper man få en massa frågor: "Du Bert, som är så klok; hur är det med ......?
Jobbigt!
Bert: Det måste vara betungande, förstår jag.
SvaraRaderaTänk jag får aldrig höra något sånt! Har folk missat något eller..?
SvaraRaderaMaja
Maja: Var inte ledsen; sån't är ändå bara smicker!
SvaraRaderaJag har aldrig varit riktigt klok, men i unga år trodde jag nog det. Vilken underbar känsla. Tänk om man hade en gnutta av den idag, nu när tveksamheten och tvivlet breder ut sig.
SvaraRaderaYouth is wasted on the young!