Tänkte

...att jag skulle lägga ut lite lästips. Nu när jag inte har några nya fotografier att filosofera runt. Men jag gick bet. Nästan alla titlar är som bortflugna ur min hjärna. Och ändå slukar jag böcker som andra äter frukost. Eller kanske just därför...

Däremot kommer jag ihåg kombinationer som böcker&musik och tillfällen& böcker och musik&känslor.

Ni vet; i speciella vänthallar, på sagolika stränder, på vissa hotellrum, till den där musiken.
Och som veckopendlare på flyget -
känslomänniska som jag är har jag suttit där, i flygstolen, bland trötta affärsmän/-kvinnor och känt hur tårarna trängt fram när jag läst något sorgligt och skakat på huvudet och skrattat för mig själv åt dråpligheter. Och jag har tragglat mig genom tegelstenar och blivit så fängslad att jag glömt både tid och rum och missat hela landningen. De böckerna minns jag.

Men de är inte de bästa böckerna jag läst. Men jag minns dem.

På samma sätt är det med musik.

Lyssnar jag på John Hiatt så hips vips befinner jag mig på en strand på Maldiverna. Elton John och Dinah Washington för mig tillbaka till åren vi bodde i Sydostasien. Bo Kasper; ja då hör jag bara Bosse Sundström´s röst i en bar i St. Anton för typ trettio år sedan. Nazareth, då befinner jag mig i Norge med mannen, planlöst körande och upp över öronen förälskad.
För att inte tala om alla riktigt pinsamma låtar. Och pinsamma situationer.

Ja, alla dessa texter som finns i min hjärna. Som jag kan utantill. Oavsett om de är bra eller dåliga.

Jag låter dem ta plats. Jag är så glad över att de finns där. I mitt memory stick.

Drömde

...om ondska i natt.
Efter att ha sett filmen "Ondskan".
Förmodligen slog den an någon sträng i mig för jag vaknade mitt i natten.
Och jag var såå arrggg.
Hjärtat slog dubbelslag och fort fort fort. Det tog rätt länge innan jag lugnat ner mig.

Jag är ingen större diplomat och det, parat med ett stort rättvisepatos, gör att jag ibland (alltför ofta) säger till när jag upplever orättvisor. Det kan gälla i stort och smått och många gånger när jag borde varit tyst.

Det kan alltså handla om att ministrar betalar svart när de flesta andra betalar skatt, att en kollega känner sig överkörd av chefen eller att jag framför en grupps åsikter även om det innebär att jag helt plötsligt står där ensam utan deras stöd när jag tagit strid.

Det har blivit annorlunda med åren. Inte så mycket för att jag blivit klokare utan för att jag blivit tröttare, lite avtrubbad. Och även om det medför färre konflikter så känner jag mig inte lika levande, inte lika på.

Och jag kan inte bestämma mig för om det är bättre eller sämre:-/

Abstinensbesvär

...redan!
Digitalkameran är på Sverigeturné. Den passerar just nu Ö-vik,
(o-)tryggt placerad i sonens ryggsäck.
Höstlov - så nu väntar bl a museibesök i Stockholm. Fri entré eller?
Och eftersom han följer med mannen torde de dyka in i en och annan bilaffär också.

Dessutom har sonen lovat sin mor att agera smakråd till det förestående (?) soffköpet. Förhoppningsvis kommer kameran till användning i de butikerna också. Bara de nu går in där.

Och här är jag. Utan kamera.
Får väl söka bland gamla bilder.
Eller så inte.

River

...of tears

Ska jag någonsin lyckas med att infoga YouTube så måste det bli med favoriten nr 1.

River Of Tears
by Eric Clapton and Simon Climie

It's three miles to the river
That would carry me away,
And two miles to the dusty street
That I saw you on today.
It's four miles to my lonely room
Where I will hide my face,
And about half a mile to the downtown bar
That I ran from in disgrace.

Lord, how long have I got to keep on running,
Seven hours, seven days or seven years?
All I know is, since you've been gone
I feel like I'm drowning in a river,
Drowning in a river of tears.
Drowning in a river.
Feel like I'm drowning,
Drowning in a river.

In three more days, I'll leave this town
And disappear without a trace.
A year from now, maybe settle down
Where no one knows my face.
I wish that I could hold you
One more time to ease the pain,
But my time's run out and I got to go,
Got to run away again.

Still I catch myself thinking,
One day I'll find my way back here.
You'll save me from drowning,
Drowning in a river,
Drowning in a river of tears.
Drowning in a river.
Feels like I'm drowning,
Drowning in the river.
Lord, how long must this go on?

Drowning in a river,
Drowning in a river of tears.

Naturen

...är förunderlig. Som en tavla i ständig förändring. Idag lade isen igen nästan hela fjärden, det tog bara några timmar.
Och nu när det skymmer har hela tavlan spruckit upp.
Vågorna slår.
...och just nu passerar ett tiotal lågflygande svanar förbi.

Som

...en nallebjörn såg bilen ut igår.

Och jag var "tvungen" ut och köra. Om jag ville ha hem mannen. Och det ville jag ju. Tur att jag inte hade den där andra bilen.

Nynnar; "Vi bor på landet och snart vi fann det..."

Och

...ovädret kommer.

Isen växer till.
Det snöar
Och blåser.

Det

...verkar som om det blir en biohelg.Ni ser de där små pilarna. Två favoriter.

1. Pedro Almodóvar.
Min absoluta favoritregissör.

Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott
Höga klackar
Allt om min mamma
Tala med henne
Dålig uppfostran
Och nu: Att återvända

2. Meryl Streep.
Som varit med i så många filmer och som alltid är bra. Och som visst är superb i rollen som Miranda Priestly i "Djävulen bär Prada"

Så får då ovädret komma.

Så

...är det dax igen.
Spolarvätska går åt fortare än en flaska vin till fyra personer en fredagkväll.

Slurp, säger det bara och så är det slut. Spolarvätskan. I bilen alltså. (Ja, ja vinet tar också slut men nu handlar det här om spolarvätska).
Allt som oftast sker det när man hunnit upp den där karavanen av finska långtradare som kompiskör efter E4:an. Och där det råder omkörningsförbud.

Har man tur slaskar det tillräckligt så att det räcker till ledsyn. Har man otur så känns det plötsligt som om någon hällt väldigt mycket mjölk på rutan.

Så det är bara att fylla på.

Sitter

...man som jag i ett rum utan utsikt

blir man ibland glatt överraskad när man kommer ut.

A

...pro på bilden nedan.

Vinterväglag och det aktuella bilmärket är i mina ögon ingen hit.

Till skillnad mot en annan så är den lätt i baken och har många krafter.

En vinterkväll för många år sedan trycker jag lite väl hårt på gaspedalen i en bil av det där märket och helt plötsligt finner jag mig själv sakta glidande på taket, surrealistiskt sakta, över snökarmen och långt in i skogen. Men utan några fysiska skador.

Jag var på väg hem från jobbet. Övertid. I pumps och kontorsklädd. Minus 15 grader. Djupsnö. Becksvart.

Då dyker en vägens riddare upp.
Ja, det är säkert.

Riddaren i fråga har på sin väg norrut stannat för att hjälpa en annan bilist som fått problem med sin motor.
De får inte igång den bilen så nu är de på väg hem till riddaren för att hämta startkablar - 3 mil bort, enkel väg.
Då får han syn på mig och stannar och plockar upp mig med. Ringer efter - och väntar - tills bärgningsbilen kommer för att ta reda på min bil. (Polisen kommer också men dem avfärdar vi, jag hade ju bara tuchat till en annan bil på min upp-och-nervända färd).
Sen följer jag med riddaren och den andra bilisten, hämtar kablarna, åker tillbaka till den andra bilistens bil som de så småningom får igång - och sedan skjutsar han, riddaren, mig hem - ytterligare 3 mil söderut, enkel väg.
Då är han 6 mil bort från det hem han hade planerat att vara hemma vid för tre timmar sen.

Så säg inte att det inte finns riddare, livs levande.

Edit: och mannen i inlägget nedför kom körandes 25 mil mitt i natten för att se hur det gått för mig.
Och lite grand för den där bilen.

Snömodd

...och en (vänster-) hand på ratten.

Den där handen i vars ring mitt namn står ingraverat.
Den som finns där för mig.

Campbells

...burksoppa får vara.

I stället halkar jag genom snön ner till


Där serveras stekt fisk med stjärnsallad alternativt gräddstuvad pyttipanna med rödbetor. Äppelkaka till efterrätt.

Inte dåligt men inte så rafflande

...och väldigt fjärran från Magnus delikata maträtter.

Grannarna

...bränner ner sin stuga.

För att bygga åretruntboende.

Som alla vi andra gjort. Byggt nytt alltså.

När jag var liten fanns bara stugor längs strandlinjen. Nu byggs hela tiden. Det ena huset mer spektakulärt än det andra.

Här får fantasin flöda fritt och byggnadsnämnden blundar.
Området torde inte vinna pris i vackraste design. Men originellt är det.
Och ligger så vackert till.

Väntar

...på att inspirationen skall rinna till.

Under tiden surfar jag runt, läser olika forum och låtsas vara hårt sysselsatt.

Undrar vad jag ska äta till lunch.

Dax

...att införskaffa nya glasögon.


Så går det när man låter dem ligga utan fodral i väskan. Pucko, tänker jag för mig själv. Om mig själv.

Grå

...söndag förmiddag.

Måste piggas upp!

Lördagmiddagen

...börjar med att jag sköljer och skivar potatisen,

skalar och råsteker vitlök och potatis, steker oxfilén och gör en salsa på lök, svamp och kryddor.

En timme senare:

(oops, så tomt det var i glasen)

What

...a diff'rence a day makes.

I kön i blomsterhandeln. Idag. Lördag.

- Hej.
Lång tystnad.

- Du, jag har inte kommit längre i rekryteringsprocessen. Det är därför du inte hört av mig.
- Okey. Bra.
Vi börjar tala om alldagliga ting. Konstutställningen, fiket, hur snabbt man som besökare hinner "göra staden".

Inom mig fladdrar det.

Har sökt två jobb i höst. Två som jag vill ha. Det ena lite mer än det andra.
Det var det andra som psykologbesöket nedan handlade om.

Det här är det första.

Hoppet infinner sig omedelbart.

Det är inte kört.

Sommardäck

...och 10 mil i morgon bitti.

Snön faller och jag med den.

Solen

...i ett glas. I "Solens mat".

Själv sitter jag här. Med ett glas vin. Utan sol.

Och ingen " Perfect day"

Hjort

...är gjort. Tänker jag när jag lyssnar till "Tinas kök".
Fast egentligen tänker jag på dagens intervju. Gjort är gjort.

Jag vill ju ge en ärlig bild av mig själv. Och gör det.

Ekot blir ...det svar jag inte känner mig mogen för. Trots min mognad.

Jag som kan marknadföra allt och hitta nya affärsmodeller och se framtida lösningar, men som inte kan promota mig själv?

Jag springer inte efter kunder.
Jag är inte den där säljaren.

men jag kan leverera.
---
Nu är jag - bara tröttare.

Rekryteringsomgång två

...kommer jag försent till.
Har fått fel adress och virrar runt innan jag slutligen hittar lokalen.
Bra start för ett nytt jobb :-/

Psykologsamtal. Sjunker ner i en skön fåtölj. Och jag pratar och pratar. Och pratar. Lämnar ut mig.
Mitt liv är upplevelserikt. Mitt CV är rätt omfattande.
Tänk att få tala om sig själv och vad man gjort och varför. Till en som bara lyssnar. Vilken lyx.

Efteråt känner jag mig lite ... tom? lurad? utnyttjad?

Gör tester.

Och psykologens slutsats är klockren.

Inte dålig, inte negativ, bara klockren. Men det innebär antagligen att jag inte får den aktuella tjänsten.

Men jag har haft mina 5 timmar of Fame.
Alltid något.

...och solen går ned.
Så trött jag är.

Om

...alla sitter i samma båt...

...då kan detta hända! (ni ser väl de små pilarna).

Alternativ rubrik: Vem ...åt frukost idag?

Hockey

...tycker jag är rätt kul. Själva sporten, alltså. Brukar se några matcher varje säsong. Spelet går fort och det händer hela tiden någonting.

Händer gör det också på läktarna, oavsett vilken nivå matchen gäller. Det kan vara föräldrar som skriker okvädningsord till motståndarlagets minderåriga och det kan vara elitseriematcher där man buar ut motståndarna. Ingetdera är trevligt!

En supporterskara som verkar ta i så att man storknar är Skellefteå AIKs gäng. Först mobbar man bort chefen för "Norran" bl a för att hon drog ner bevakningen av ishockeymatcherna och lät publicera negativa artiklar om laget, sen hänger man upp en docka föreställande Jonathan Hedström som man tycker är en svikare för att han börjat spela för Timrå i stället för att komma hem till "stan" och spela för AIK.

Självklart kan man ha olika syn på frågan om man som spelare ska "återbetala" för den hjälp och stöttning som moderklubben gett en person under uppväxten, men det innebär inte att man får bete sig hur som helst.

Eller som man säger på Skelleftemål - "Skämmes!"

Lycka

...är att ha fått igång "den bärbara" till nätverket.
Piece of cake.
Med rätt kabel var det helt plötsligt inga problem.


Nu behöver jag inte längre förhandla om datortid med den yngre familjemedlemmen :-)

Internationella

...donationsdagen.

Värt att uppmärksammas och dax att ta ställning - om du inte redan gjort det.

Grattis

...Nalle Puh, 80 år idag.

"Kära Nalle, sa Christoffer Robin, vad jag tycker mycket om dig. Det gör jag med, sa Puh."
(Nalle Puh - A.A. Milne)

Så borde nog fler av oss tänka ibland...

Trevlig

...helg!

Hyfsad utsikt från köket.

Idag

...fredag den 13:e är jag inte arg längre.

P1 hade ett reportage från Aceh-provinsen och återuppbyggnaden efter tsunamikatastrofen och helt plötsligt rann all ilska från gårdagen av mig och jag återfann proportionerna.

Ibland hinner förnuftet ifatt.

Resan

...hem efter jobbet.

Jag håller hastighetsbegränsningen - nästan.


Jag njuter av utsikten.


Jag lyssnar till P1 där ytterligare en person, en fd MUF-ordförande erkänner att han också låtit bli att betala TV-licens.

Detta är för underbart.

Särskilt som att alla som av ideologiska skäl vägrat betala TV-licens, betalar in nu. NU när de verkligen kan föra den debatt som man, kan man förmoda, velat ha.

Att protestera i det tysta tyder ju bara på
1. feghet
2. snikenhet
3. dumhet

Och jag vet inte om jag ska njuta av den vackra resan eller vara förbannad.

Dessutom har jag idag också läst artikeln om Maria Borelius barnflicka. Ni vet, den hon betalade svart. Ja, liksom den filippinska kvinnan som familjen hade samtidigt, boende i källaren. Och som de betalade svart. Kanske var det därför det blev lite svårt. Att betala bägge vitt. Fast å andra sidan fick ju den svenska tjejen mycket mer betalt än den filippinska.
Och jag undrar: VARFÖR DET?

Nä. Nu funderar jag inte längre om jag ska njuta av resan. Nu är jag FÖRBANNAD!

...men så himla kul att man låter någon annan sköta ens barn och hushåll så att man kan skriva en bok om hur man uppfostrar barn och sköter ett hushåll.

Och jag frågar mig; vad är det för krafter som gör att vissa människor tror att de är mer värda än andra?

Nä

...nu tror jag att jag måste sätta mig ner och lukta på mina blommor.
Dra ett djupt andetag och fundera över sakernas tillstånd. I världen, i Sverige, i regeringen.

Öppet

...brev:

Till Maria Borelius.

Bra dag på jobbet, Maria Borelius?

"Jag hade inte råd att betala barnflickor vitt"

Nä, nä, med en snittinkomst i familjen på 1,7 miljoner/år.

Men, och det är viktigare;

Du har begått en medvetet brottslig handling.
Det finns lagar som reglerar förhållandet på arbetsmarknaden och ditt handlande ger en inte alltför smickrande bild av din syn på efterlevande av demokratiskt fattade beslut.
Inte nog med att det är olagligt dessutom är det så att om man inte står som registrerad arbetsgivare till en barnflicka innebär det att det inte finns några försäkringar som skyddar vare sig barnflickor eller tredje man. Vilka är värda det skyddet - och vilka är inte det?

”De har helt separat ekonomi och har alltid haft det. Den här utgiften var något hon skulle klara av med sin egen lön, säger Markus Sjöqvist till Expressen."

Ja, vad vet jag, det kanske säger något om er familj.
Jag menar, om du nu inte hade råd så fick du lösa det på ett olagligt sätt.
I vår familj delar vi på omsorgen, både känslomässigt och ekonomiskt.

Förresten, visst var det så att mammor fick gröt i huvudet när de fött barn (enligt vad du sa där på 90-talet) ; det kanske är det som hänt här? Men skulle inte då mammorna vara hemma med sina barn, utifrån den biologiska ordningen?

Sen när jag läser din blog på moderaterna så skär det ju så falskt, ja, då är det som om du är två olika personer.

Skriv gärna och berätta hur du tänker.

Hälsningar
Marge_II

Utmaningar

...av det här slaget brukar jag inte anta men eftersom jag just nu sitter och väntar på inspiration för att fortsätta arbetet så kastar jag mig över frågorna

1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där?

”Avgörande för ett lagers axiella bärför-”. Utdrag ur SKFs huvudkatalog 1994. Förövrigt den enda boken i rummet

2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?

Väggen och lite av en anslagstavla

3. Vad var det senaste du såg på tv?

Morgonnyheterna i SVT

4. Utan att se efter, gissa vad klockan är:

Kvart i tio (den var 17 minuter i 10)

5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?

Radio och arbetskamrater som diskuterar arbete

6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?

I morse när jag gick in till arbetet från bilen

7. Vad tittade du på innan du började svara på den här undersökningen?

Jag drack en kopp varmt vatten och läste igenom arbetsdokument

8. Vad har du på dig?

Som alltid svart. Plaggen varierar men färgen är konstant

9. Drömde du något inatt? I så fall - vad?

Ja, jag drömde massor men kommer inte ihåg vad

10. När skrattade du senast?

Vid fikat halv 10

11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?

En whiteboard, en karta över Bulkley/Cassiar forest district south där Hazelton och Smithers är markerade med överstrykningspenna (ingen aning vem som varit där. Måste utforskas). Två anslagstavlor, en almanacka och en tavla

12. Har du sett något konstigt på sistone?

Konstigt och konstigt men igår iakttog jag två älgar som stod på vägen framför oss. Som tur var satt vi i bilen. Stilla.

13. Vad tycker du om den här utmaningen?

Helt OK som tidsfördriv

14. Vilken var den senaste film du såg?

Heartbreak Hotel. I lördags. Och jag skrattade gott när Helena Bergström´s och Maria Lundqvist´s rollfigurer blev upplockade av polisen

15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?

Prio ett skulle nog vara att resa. Tänk att få besöka en massa platser som man bara hört talas om – och att fara till platser som man längtar tillbaka till

16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.

----

17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?

Att alla människor ska ha tillgång till rent vatten

18. Tycker du om att dansa?

Nej!

19. George Bush?

Absolut mera NEJ!!!

20-21. Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?

En pojke har vi redan och han skulle fortfarande få samma namn. En flicka skulle nog få heta … ja, någonting. Kanske Ingrid?

22. Skulle du nånsin överväga att bo utomlands?

Har gjort det och vill gärna göra det igen!

23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?

Hej igen. Tänker du stanna den här gången?

24. Vilka fyra personer vill du ska svara på de här frågorna?

Alla. De får göra som jag. Ta eget initiativ.

Vi

...är ägare till en guldgruva.

Ja, inte bokstavligen men absolut, om man med guldgruva menar 50- och 60-talssaker.

Ja, prylar i allmänhet men porslin i synnerhet.

Här - eller snarare där, i ett hyrt förråd någonstans, finns kannor från Upsala-Ekeby, Arabiakoppar, underbara skärbrädor i porslin från Rörstrand (ni vet, de där trekantiga med motiv) och en helt fantastisk lampa med rådjursmotiv där den veckade skärmen är minst 1,5 m hög.

Där finns sådana där vita cafékannor, gräddsnipor och sockerskålar, prydnassaker "en masse" och så lite möbler.

Som sagt, en guldgruva för den intresserade.

Själva har vi "sparsmakat" hemma. Stramt för att inte säga kalt.

Och beroende på lathet är ingen av oss intresserade av att börja sälja av vår "skatt". (OBS! Det är inte det ord vi använder här hemma när vi talar om ski...sakerna).

Vårt hopp står alltså till sonen. Kanske kanske kommer han att tycka att det är ... intressant med allt detta. Kanske vill han ha en lägenhet i 50-60 talsstil. Han och/eller hans ev. blivande partner. Vi kommer! Och har prylarna med oss!

Vi är föräldrar som ställer upp!

Blir

...inte lite avundsjuk när jag ser vädret i SVT. 16-17 grader i söder och här - regn och kyla.

Måste bara hitta igen en sommarbild som gör att hoppet återvänder.



Om så där 7-8 månader så ...
...kan jag åter gå barfota i den mjuka sanden och lyssna till vattnets stilla kluckande...

A

...pro på Nobelpris.

Det Alternativa Nobelpriset ”Right Livelihood Award” delas 2006 av följande pristagare:

Daniel Ellsberg (USA), vars "whistleblowing" hjälpte till att få slut på Vietnamkriget. Han tilldelas priset "för att ha satt fred och sanning i första rummet trots stora personliga risker, och att under decennier inspirerat andra att följa sitt exempel".

Ruth Manorama (Indien) är indiska halvöns mest effektiva organisatör och talesman för "Dalit"-kvinnor, de före detta oberörbara inom kastsystemet. Juryn hedrar Manorama, som själv är Dalit, "för hennes livslånga engagemang att uppnå jämlikhet för Dalit-kvinnor, skapa effektiva kvinno organisationer och arbeta för kvinnliga rättigheter på nationell och internationell nivå.

"Festival International de Poesia de Medellín (Colombia) är en unik poesifestival, som bidragit till det fredsbyggande arbetet i en av världens våldsammaste städer. Juryn hedrar festivalen "då den visar hur kreativitet, skönhet, yttrandefrihet och solidaritet kan blomstra bland - och överkomma - även djupt rotad rädsla och våld."

2006 års hederspris går till Chico Whitaker Ferreira (Brasilien),"som vigt sitt liv åt arbete för social rättvisa vilket stärkt demokratin i Brasilien och hjälpt till att skapa World Social Forum, som visat att 'en annan värld är möjlig'".

Källa: http://www.sida.se/sida/jsp/sida.jsp?d=169&a=25686

Tänkte att det kunde vara på sin plats att lyfta fram det.

Keep

...it in the family.

Lite märkligt kan det tyckas.
Ja, det här med Nobelpriset. Kanske börjar jag bli lite tjatig men jag är lite fascinerad av det. Inte så att jag är nån bässerwissermäzzärsmitt och kan alla namn och årtal på de som fått det men...

Idag får vi veta att en snubbe får priset i kemi och hans far fick priset i fysiologi eller medicin 1959 (Det ligger förmodligen i arvsanlagen;-)) och 4 personer har fått Nobelpriset två gånger.

Kan man inte bara sprida ut det till lite fler familjer?

Inte

Fotomontaget har jag lånat från DN; fotografer Lars Epstein, Anders Wiklund och Henrik Montgomery.

...heller i år fick jag Nobelpriset.
Ja, ja jag vet att än är det inte försent även om pristagarna i både medicin och fysik nu offentligtgjorts. Ännu återstår kemi, litteratur samt fredspriset. Dessutom finns ekonomipriset till Alfred Nobels minne. Jag är inte tjinkig. Lovar att inte hänga upp mig, oavsett vilket pris det blir.

Fredspriset har dock aldrig känts närmare. Striderna med sonen har avtagit och mannen har alltid varit timid. Där kan jag nog plocka några poäng. Hör ni det, norrmän.

Det ekonomiska tänkandet är väl inte den bästa så där kan det väl vara tveksamt. Fast jag har en hel del poäng i ämnet.

Litteraturpriset känns dock klockrent. Låga odds där. Har plöjt igenom oändliga hyllmeter klassisk litteratur, studieböcker, bloggar, pocketböcker, bankkontoutdrag, serietidningar och litteratur av synnerligen tvivaktig kvalitet.
Jag har bredd.

Ja just ja man kanske ska ha skrivit själv. Men det har jag. Också. Alla dessa tecken som formligen strömmat från min hand. Det började med "Du är rosen jag är törnet, därför skriver jag i hörnet" och sen har det aldrig slutat.

Detta är förresten ett ämne som jag kommer att återkomma till. Skrivandet alltså.

Edit: upptäcker nu att jag missat att kommentera kemipriset. Det var nog helt rätt. En viss självkännedom brukar jag berömma mig med.

Efter

...veckans snöglopp (Nej, jag vet. Jag förtränger det också och bara vägrar tänka på det) så har vi gjort höst/vinter i trädgården.

Sommarmöblerna bortplockade. Blomkrukor rengjorda (inte alla dock, där finns fortfarande de som blommar för fullt som får stå kvar) och båten uppdragen (åtminstone halvvägs).

Vad gör man då?

Beställer hämtmat utmattad som man är.
Närå, man är väl husmor.

Titta bara vad som blev kvar av den inbakade (inbakta?) filén: